Kenya - a country in deadlock - from Nai Forum

Kenya – a country in deadlock

2 commentsNovember 14, 2014

By Cecilia Bäcklander, Swedish independent journalist and film maker

Corruption in Kenya is widespread and often exposed, but impunity is total. The police and security services are chronically and thoroughly corrupt and inefficient. The President’s corruption controller is in exile.

The violence after the fraudulent 2007 election was a gigantic setback for the confidence of Kenyans in the possibility of influencing policies and appointing leaders through elections.

Primary schooling is free and even the girls go to school. Digital technology has a huge impact. Cellphone services are being developed locally and now reach every farmer and roadside vendor.

No Kenyan politicians seem to be able to replace the tainted leadership. Both the government and the opposition are still being led by the families that appeared at Independence 50 years ago.

”The police is corrupt”, The President is a drunkard”, ”Now things are worse than ever!”. Many Kenyans have set opinions about politics. But despite more free elections, and despite the open critique of those in power, the country is more locked in ethnic groups and mistrust than it was at the time of the democratic breakthrough.

Corruption is widespread and often exposed, but impunity is total. Kenya is the country where the President’s corruption controller goes into exile. The police and security services are chronically and thoroughly corrupt and inefficient.

The biggest Kenyan trauma in the 2000s is the violent conflicts after the 2007 elections, when in particular groups of Kalenjin and Kikuyu exerted brute force against each other. Over 1000 people were killed and several hundred thousand were displaced.

Kenya - landet som gått i baklås - artikel i Omvärlden oktober 2014

ANALYS KENYA

Kenya – landet som gått i baklås

Text: Cecilia Bäcklander

Kenyas självbild är att vara en av Afrikas ledande länder. Men korruption, ojämlikhet, terroristhot och etnisk splittring präglar landet där presidenten och vicepresidenten valdes medan de var åtalade i Haag för brott mot mänskligheten. Kenya är landet där uppåt tio procent av budgeten kan försnillas utan att en enda person blir straffad.

”Polisen är korrupt!”, ”Presidenten är ett fyllo!”, ”Nu är det värre än nånsin!” Många kenyaner har bestämda uppfattningar om politiken. Yttrandefriheten har varit stark sedan Daniel arap Mois diktatur bröts med valet 2003. Dagstidningar köps och läses passionerat, radion har spänstiga debatter, i tv sitter besserwissrarna och breder ut sig. Det finns, hävdar en del, en ny kenyansk ”folkgrupp”, #KOT, Kenyans on Twitter.

Men trots flera fria val, och trots den öppna kritiken av makthavarna, är landet mer låst i etniska grupperingar och misstro än när det demokratiska genombrottet kom.

Korruptionen är utbredd och ofta avslöjad, men straffriheten är total. Kenya är landet där presidentens korruptionsövervakare går i landsflykt. Polis och säkerhetstjänst är kroniskt genomkorrupta och ineffektiva.

///Det största kenyanska/// traumat på 2000-talet är konflikterna efter valet 2007 då framför allt grupper ur kalenjin och kikuyus utövade brutalt våld mot varandra. Över 1 000 människor dog och flera hundra tusen fördrevs.

OBS-inslag om gamla i Etiopien från 27 oktober 2014

Ingen plats för de många fattiga äldre när Etiopien vill bygga bort misären

lyssna på "Jag vill inte vara en börda längre. Jag vill dö."

"Jag vill inte vara en börda längre. Jag vill dö."

(5:14 min)

1 av 2

Mekonnen Birru, 100 år gammal, ensam kvar långt från sina hemtrakter. (Foto: Cecilia Bäcklander.)

Befolkningen i det afrikanska landet Etiopien har genomlidit många dramatiska skeenden under det senaste århundradet; krig mot Italien, italiensk ockupation, envåldshärskaren haile Selassie och brutal militärdiktatur.

 För ett kort ögonblick riktades Sveriges uppmärksamhet mot landet, när två svenskar satt fängslade i Etiopien. Nu finns det anledning att åter intressera sig för hur de 90 miljonerna etiopierna lever.

 Inte minst landets många fattiga äldre, som makthavarna tycks ha glömt. Journalisten Cecilia Bäcklander har träffat några av dem.

Publicerat måndag 27 oktober kl 13:40

DELA

 Välgörenhetsinrättningen för de utblottade och övergivna, ja den heter så, ligger i en sluttning på Entotokullen utanför Addis Abeba. Det är 3000 meter över havet, det är kallt, och det regnar.

  Jag halkar nerför den spruckna och slippriga betongen på den trånga gården. I tre mörka rum står 40 enkla sängar i rad, tätt tätt intill varann. Där ligger sängbundna gamlingar. I närheten hyr organisationen fler platser i enkla lerhus. En psykiskt sjuk man är instängd i ett slags hundkojeliknande skjul av korrugerad plåt och plastskynken - han måste krypa in, och sedan läggs haspen på utifrån.

 Etiopien är ett starkt traditionsbundet samhälle. Det är en självklar plikt för de unga att ta hand om sina gamla släktingar. I teorin.

 Men alla gamla människor i Etiopien har genomlevt dramatiska förändringar - italiensk ockupation, ett enväldigt närmast feodalt kejsardöme, en brutal militärdiktatur med kommunistiska förtecken där minsta felsteg ledde till fängelse, och en fortsatt auktoritär stat. Dessutom radikala förändringar i ägarförhållanden genom jordreform, drastiska folkomflyttningar, krig med tvångsrekryteringar och många stupade.

Bilder från Sire woreda, Oromia state

Inte en field trip utan detta

En bonde och hans oxe, han har 2 hektar

Tessama och Fekade visar sin "lagfart" på marken

Aster med sina två döttrar, hon är ensam bonde, mannen studerar långt borta

MEku, köpman, affärerna går dåligt, jag satte mej ner för att plåta, intresset på marknaden blev stort

En vecka i Addis utan blogg - här kommer lite bilder.

En vecka i Addis, har inte kommit in på bloggen förut, det har bara stått och stampat. Nu äntligen.
Går inte att återskapa det jag gjort - besök på välgörenhetsinrättning för utblottade gamla, resa till Sire i gamla Arsi-provinsen för att besöka bönder som är delaktiga i Disaster Risk Management-programmet. Lägger ut några bilder bara.

 Shamsu i chatkiosken

 Shuriash och Reema

Injera hos Shuriash med Monera

Mekonnen Birru, 100 år

OLJANS PRIS av Bengt G. Nilsson

Det är intressant och imponerande att en svensk journalist fördjupar sej i oljeutvinningen på Afrikas Horn och Östafrika. Särskilt som det som skrivits i svensk press är extremt snävt och i regel utgår från att i princip alla som bor i Afrika är viljelösa offer för västvärldens snöda vinning och särskilt för Carl Bildts. Vi är så skamlöst etnocentriska.
Den här boken, OLJANS PRIS, redovisar ordentligt Bengt G. Nilssons utgångspunkter och hur han har jobbat - det är lite kontroversiellt eftersom han rest med Lundinarna från Lundin/Africa Oil. Det var nödvändigt för att få reda på det han behövde veta.
Oljan är ingen vacker historia - utsugning och krig omgärdar just detta fossila bränsle. "The resource curse" är levande - dvs bevare det folk vars makthavare börjar utvinna olja, då är det bäddat för rofferi och elände. Det är en sida av saken som Nilsson skildrar via resor i Sudan, Sydsudan, Uganda, Kenya och Etiopien.
En annan aspekt på oljan är hur den råvaran har ombalanserat världen under vår nära historia - oljan har skapat nya maktcentra och kunnat utnyttjas mot tidigare hegemoner, så skedde på 70-talet då oljepriserna rasade i höjden och tidigare fattiga oljeländer slöt sig samma i Opec och blev en global maktfaktor.

TYST DIPLOMATI av Jens Odlander

I våras kom den ut, diplomatens version av de 238 dagarna som de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson tillbringade i etiopisk fångenskap och fängelse.

Den kom i bakvattnet av all uppmärksamhet som journalisternas egen skildring fått. Deras bok kom ungefär ett år efter frisläppandet och har fått stor spridning i Sverige både i tryckt form och som radioföljetong. Den är mycket bra.

Även Odlanders bok är välskriven. Den berättar om det som inte kunde sägas då när det tysta spelet pågick. Det är inga stora överraskningar eftersom svensk media följde berättelsen så nära medan den pågick.
Själv är jag mycket intresserad av Odlanders bedömningar av det etiopiska statsstyret och Meles Zenawi. Också hans syn på svenska mediers sätt att ligga på - bryt förbindelserna, fördöm, avsluta biståndet! Ja, biståndet är redan minimalt och inte ens de stora givarna som USA och England tycks kunna påverka Etiopien särskilt mycket. Att spela med var nödvändigt, bedömde UD och det hade de säkert rätt i. Etiopien tar inga tillrättavisningar och var noga med att allt hade sin legala gång, med rättegångar som var öppna, Persson/Schibbye fick försvarare. Det gick sen till en nådeansökan, så som det brukar gå, det känns som mycket gammeldags och autokratisk rättsskipning för oss, att statsledningen till slut fäller avgörandet när domstolen sagt sitt och när ånger sedan visats.