"Eritreas invånare saknar hopp. Grundorsaken till det katastrofala läget är den olösta konflikten mellan Etiopien och Eritrea."
AKTUELLA FRÅGOR Konflikten mellan Etiopien och Eritrea skapar stort lidande och tvingar många på flykt. Läget i Eritrea är på många sätt katastrofalt.
I juni i år kom FN med en diger rapport som kritiserade Eritreas regering för ”systematiska, omfattande och grova brott mot mänskliga rättigheter”. Landets regim avvisade strax därefter rapporten som ”helt ogrundad och utan värde”.
Eritrea har ingen fungerande konstitution och har aldrig hållit val sedan självständigheten 1993. Kritik mot regimen tolereras inte, det finns ett utbrett angivarsystem. Godtyckliga arresteringar, tortyr och avrättningar är vanligt förekommande. Förhållandena i fängelserna är vidriga. Statsbudgeten offentliggörs inte, rättsväsendet styrs av regimen, och landet ligger allra lägst på Reportrar utan gränsers index över pressfrihet i världen.
Män såväl som kvinnor tvingas göra en militärtjänst som aldrig tar slut. Sexuellt våld mot kvinnliga soldater är vanligt förekommande. Eritreas invånare saknar hopp. Enligt rapporten flyr 5 000 landet varje månad, ett gigantiskt tapp från en nation vars befolkning uppskattas till 5-6 miljoner (någon folkräkning har inte skett sedan självständigheten).
En stor del av de flyende söker sig till Sverige, där alla eritreanska asylsökande anses ha skyddsbehov och får uppehållstillstånd. Eritreanerna är idag den näst största gruppen av flyktingar: under 2014 kom 30 600 från Syrien och 11 500 från Eritrea till Sverige.
Grundorsaken till det katastrofala läget är den ännu olösta konflikten mellan Etiopien och Eritrea. För femton år sedan tystnade vapnen i det krig mellan grannländerna som startade 1998. Etiopierna segrade till slut. 100 000 stridande kan ha dött i ett krig som liknade första världskriget med skyttegravar utmed den långa gränsen. FN:s resolutioner har inte respekterats av parterna. Eritrea anser att en del av dess territorium ockuperas av Etiopien och att landet befinner sig i ett tillstånd av ”inget krig, ingen fred”, som kräver full mobilisering, inklusive värnplikt för alla i vapenför ålder.
Kriget var en svårbegriplig konflikt mellan två broderfolk, som gemensamt hade besegrat den tidigare militärregimen i Addis Abeba, som kommit överens om Eritreas självständighet, som talade samma språk, vars ledare ofta hade vuxit upp tillsammans och i några fall var släkt.
Sedan 2000 har en kall fred rått. Den permanenta spänningen är dyr för två av världens fattigaste länder. På FN:s index över mänsklig utveckling 2013 låg Etiopien på plats 173 av 185 länder, Eritrea på plats 182. Den militära upprustningen under kriget kostade hundratals miljoner dollar, som kunde ha använts till att bekämpa fattigdomen.
Etiopien med en befolkning på nära 100 miljoner har lämnat kriget bakom sig och prioriterar sin utveckling, den ekonomiska tillväxten beräknas till över 10 procent per år under en tioårsperiod, mer än dubbelt så mycket som genomsnittet för Afrika. Men det betydligt mindre Eritrea är fortfarande präglat av konflikten med Etiopien.
Sedan krigsslutet har Eritrea verkat enligt principen att ”min fiendes fiende är min vän”, och denna politik bidrar till osäkerheten i den konfliktladdade regionen. Till exempel har Eritrea gett stöd till organisationer som bedriver väpnad motståndskamp i Etiopien. Förra året sände Eritrea vapen till rebeller, som bedriver ett inbördeskrig mot regeringen i Sydsudan, ett krig som grusat alla förhoppningar om framsteg i världens nyaste land, självständigt så sent som 2011.
Eritrea väckte mångas beundran under sin långa och ensamma kamp för frihet, men i dag är landet isolerat. Eritrea har knappast några vänner och är inte medlem av IGAD, den internationella samarbetsorganisation som finns för länderna på Afrikas horn.
Efter andra världskriget gav Sverige ett omfattande bistånd till Etiopien. När den politiska situationen i Etiopien, som då innefattade Eritrea, blev mer osäker, sökte sig många etiopier till Sverige som flyktingar. Senare kom eritreaner på flykt undan den etiopiska regimens brutalitet i samband med frihetskriget. Och nu kommer alltså en ny våg flyktingar från Eritrea. Konflikten mellan Etiopien och Eritrea angår många i Sverige.
Cyniskt nog lever den eritreanska staten delvis på att suga ut dem som flytt. Diasporan skickar stora belopp till sina släktingar. Eritrea är det enda kända landet som beskattar sin diaspora, 2 procent av sin inkomst måste eritreaner utomlands betala för att kunna besöka släktingar i hemlandet.
En gång hade Sverige inflytande i både Etiopien och Eritrea. Idag är vår trovärdighet i de två länderna begränsad. Vi har nästan inget bistånd och handeln är liten. Men vi kan inom EU och FN aktualisera en fråga som berör hela Europa genom flyktingtragedierna och som påverkar freden på Afrikas horn. Sverige bör i internationella sammanhang kräva förnyade ansträngningar att få slut på konflikten mellan Etiopien och Eritrea.
Cecilia Bäcklander
Johan Holmberg
FAKTA
Cecilia Bäcklander är journalist med fokus på Östafrika.
Johan Holmberg var svensk ambassadör i Addis Abeba 1999 – 2002.
No comments:
Post a Comment