”Det är inget problem att vara gay i Kenya – om du har ett
kreditkort. Det är kanske inte accepterat men pengarna tycker man om.”
Binyavanga Wainaina är en känd kenyansk författare, kanske
mest känd sedan Ngugi Wa Thiongo. I höst kommer hans självbiografi, ”En dag ska
jag skriva om den här platsen”, på svenska och han håller avslutningsanförandet
på Stockholm Literature. Jag träffar honom på ett högljutt lunchställe i en av
Nairobis mer välbeställda förorter. Han bor här, tillbakaflyttad efter ett
ganska kringflackande liv i Sydafrika och USA.
Binyavanga är panafrikanist mer än kenyan, säger han. 2003
var med och skapade den litterära tidskriften ”Kwani?” (”Varför?” på
nairobispråket sheng, som är en blandning av engelska och kiswahili.) ”Kwani?”
var nyskapande; den utgick från en grupp unga kenyaner i städerna med rötter i
både populärkultur och traditionell kultur. Tidskriften speglade det
passionerade intresse som kenyaner har för landets politiska maktspel.
Känd runt om i Afrika och västvärlden blev Binyavanga 2005
när amerikanska Granta publicerade hans förgörande satir ”How to write about
Africa”. ”Ha aldrig en bild av en välanpassad afrikan på ditt
bokomslag, om inte den afrikanen har fått nobelpriset. En AK-47:a, framträdande
revben, nakna bröst: använd det.” Vi som skriver om Afrika får också rådet att
alltid använda ord som mörker, safari, tidlös, trumma och ursprunglig.
Binyavanga har följt upp med fler satiriska texter. Han avfärdar oron i
västvärlden över Kinas ökande investeringar i Afrika med att försvara denna
relation som han anser är mer jämlik än de gamla koloniala banden. ”Kina är ingen ängel – men vi är, för dem, en
viktig del av den framtida världen. De bryr sig om sin egen framtid, inte vår; och
vi arbetar med dem för vår framtid.”
