Bilder från Sire woreda, Oromia state

Inte en field trip utan detta

En bonde och hans oxe, han har 2 hektar

Tessama och Fekade visar sin "lagfart" på marken

Aster med sina två döttrar, hon är ensam bonde, mannen studerar långt borta

MEku, köpman, affärerna går dåligt, jag satte mej ner för att plåta, intresset på marknaden blev stort

En vecka i Addis utan blogg - här kommer lite bilder.

En vecka i Addis, har inte kommit in på bloggen förut, det har bara stått och stampat. Nu äntligen.
Går inte att återskapa det jag gjort - besök på välgörenhetsinrättning för utblottade gamla, resa till Sire i gamla Arsi-provinsen för att besöka bönder som är delaktiga i Disaster Risk Management-programmet. Lägger ut några bilder bara.

 Shamsu i chatkiosken

 Shuriash och Reema

Injera hos Shuriash med Monera

Mekonnen Birru, 100 år

OLJANS PRIS av Bengt G. Nilsson

Det är intressant och imponerande att en svensk journalist fördjupar sej i oljeutvinningen på Afrikas Horn och Östafrika. Särskilt som det som skrivits i svensk press är extremt snävt och i regel utgår från att i princip alla som bor i Afrika är viljelösa offer för västvärldens snöda vinning och särskilt för Carl Bildts. Vi är så skamlöst etnocentriska.
Den här boken, OLJANS PRIS, redovisar ordentligt Bengt G. Nilssons utgångspunkter och hur han har jobbat - det är lite kontroversiellt eftersom han rest med Lundinarna från Lundin/Africa Oil. Det var nödvändigt för att få reda på det han behövde veta.
Oljan är ingen vacker historia - utsugning och krig omgärdar just detta fossila bränsle. "The resource curse" är levande - dvs bevare det folk vars makthavare börjar utvinna olja, då är det bäddat för rofferi och elände. Det är en sida av saken som Nilsson skildrar via resor i Sudan, Sydsudan, Uganda, Kenya och Etiopien.
En annan aspekt på oljan är hur den råvaran har ombalanserat världen under vår nära historia - oljan har skapat nya maktcentra och kunnat utnyttjas mot tidigare hegemoner, så skedde på 70-talet då oljepriserna rasade i höjden och tidigare fattiga oljeländer slöt sig samma i Opec och blev en global maktfaktor.

TYST DIPLOMATI av Jens Odlander

I våras kom den ut, diplomatens version av de 238 dagarna som de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson tillbringade i etiopisk fångenskap och fängelse.

Den kom i bakvattnet av all uppmärksamhet som journalisternas egen skildring fått. Deras bok kom ungefär ett år efter frisläppandet och har fått stor spridning i Sverige både i tryckt form och som radioföljetong. Den är mycket bra.

Även Odlanders bok är välskriven. Den berättar om det som inte kunde sägas då när det tysta spelet pågick. Det är inga stora överraskningar eftersom svensk media följde berättelsen så nära medan den pågick.
Själv är jag mycket intresserad av Odlanders bedömningar av det etiopiska statsstyret och Meles Zenawi. Också hans syn på svenska mediers sätt att ligga på - bryt förbindelserna, fördöm, avsluta biståndet! Ja, biståndet är redan minimalt och inte ens de stora givarna som USA och England tycks kunna påverka Etiopien särskilt mycket. Att spela med var nödvändigt, bedömde UD och det hade de säkert rätt i. Etiopien tar inga tillrättavisningar och var noga med att allt hade sin legala gång, med rättegångar som var öppna, Persson/Schibbye fick försvarare. Det gick sen till en nådeansökan, så som det brukar gå, det känns som mycket gammeldags och autokratisk rättsskipning för oss, att statsledningen till slut fäller avgörandet när domstolen sagt sitt och när ånger sedan visats.