Wednesday, November 19, 2014
Sunday, November 16, 2014
Kenya - a country in deadlock - from Nai Forum
Kenya – a country in deadlock
2 comments
Corruption in Kenya is widespread and often exposed, but impunity is total. The police and security services are chronically and thoroughly corrupt and inefficient. The President’s corruption controller is in exile.
The violence after the fraudulent 2007 election was a gigantic setback for the confidence of Kenyans in the possibility of influencing policies and appointing leaders through elections.
Primary schooling is free and even the girls go to school. Digital technology has a huge impact. Cellphone services are being developed locally and now reach every farmer and roadside vendor.
No Kenyan politicians seem to be able to replace the tainted leadership. Both the government and the opposition are still being led by the families that appeared at Independence 50 years ago.
”The police is corrupt”, The President is a drunkard”, ”Now things are worse than ever!”. Many Kenyans have set opinions about politics. But despite more free elections, and despite the open critique of those in power, the country is more locked in ethnic groups and mistrust than it was at the time of the democratic breakthrough.
Corruption is widespread and often exposed, but impunity is total. Kenya is the country where the President’s corruption controller goes into exile. The police and security services are chronically and thoroughly corrupt and inefficient.
The biggest Kenyan trauma in the 2000s is the violent conflicts after the 2007 elections, when in particular groups of Kalenjin and Kikuyu exerted brute force against each other. Over 1000 people were killed and several hundred thousand were displaced.
Kenya - landet som gått i baklås - artikel i Omvärlden oktober 2014
ANALYS KENYA
Kenya – landet som
gått i baklås
Text: Cecilia Bäcklander
Kenyas självbild är
att vara en av Afrikas ledande länder. Men korruption, ojämlikhet, terroristhot
och etnisk splittring präglar landet där presidenten och vicepresidenten valdes
medan de var åtalade i Haag för brott mot mänskligheten. Kenya är landet där
uppåt tio procent av budgeten kan försnillas utan att en enda person blir
straffad.
”Polisen är korrupt!”, ”Presidenten är ett fyllo!”, ”Nu är
det värre än nånsin!” Många kenyaner har bestämda uppfattningar om politiken. Yttrandefriheten har varit
stark sedan Daniel arap Mois diktatur bröts med valet 2003.
Dagstidningar köps och läses passionerat, radion har spänstiga debatter, i tv
sitter besserwissrarna och breder ut sig. Det finns, hävdar en del, en ny
kenyansk ”folkgrupp”,
#KOT, Kenyans on Twitter.
Men trots flera fria val, och trots den öppna kritiken av
makthavarna, är landet mer låst i etniska grupperingar och misstro än när det
demokratiska genombrottet kom.
Korruptionen är utbredd och ofta avslöjad, men straffriheten
är total. Kenya är landet där presidentens korruptionsövervakare går i
landsflykt. Polis och säkerhetstjänst är kroniskt genomkorrupta och
ineffektiva.
///Det största kenyanska/// traumat på 2000-talet är
konflikterna efter valet 2007 då
framför allt grupper ur kalenjin och kikuyus utövade brutalt våld mot varandra.
Över 1 000 människor dog och flera hundra tusen fördrevs.
Wednesday, November 5, 2014
OBS-inslag om gamla i Etiopien från 27 oktober 2014
Ingen plats för de många fattiga äldre när Etiopien vill bygga bort misären
Befolkningen i det afrikanska landet Etiopien har genomlidit många dramatiska skeenden under det senaste århundradet; krig mot Italien, italiensk ockupation, envåldshärskaren haile Selassie och brutal militärdiktatur.
För ett kort ögonblick riktades Sveriges uppmärksamhet mot landet, när två svenskar satt fängslade i Etiopien. Nu finns det anledning att åter intressera sig för hur de 90 miljonerna etiopierna lever.
Inte minst landets många fattiga äldre, som makthavarna tycks ha glömt. Journalisten Cecilia Bäcklander har träffat några av dem.
Välgörenhetsinrättningen för de utblottade och övergivna, ja den heter så, ligger i en sluttning på Entotokullen utanför Addis Abeba. Det är 3000 meter över havet, det är kallt, och det regnar.
Jag halkar nerför den spruckna och slippriga betongen på den trånga gården. I tre mörka rum står 40 enkla sängar i rad, tätt tätt intill varann. Där ligger sängbundna gamlingar. I närheten hyr organisationen fler platser i enkla lerhus. En psykiskt sjuk man är instängd i ett slags hundkojeliknande skjul av korrugerad plåt och plastskynken - han måste krypa in, och sedan läggs haspen på utifrån.
Etiopien är ett starkt traditionsbundet samhälle. Det är en självklar plikt för de unga att ta hand om sina gamla släktingar. I teorin.
Men alla gamla människor i Etiopien har genomlevt dramatiska förändringar - italiensk ockupation, ett enväldigt närmast feodalt kejsardöme, en brutal militärdiktatur med kommunistiska förtecken där minsta felsteg ledde till fängelse, och en fortsatt auktoritär stat. Dessutom radikala förändringar i ägarförhållanden genom jordreform, drastiska folkomflyttningar, krig med tvångsrekryteringar och många stupade.
Friday, September 19, 2014
Bilder från Sire woreda, Oromia state
En vecka i Addis utan blogg - här kommer lite bilder.
En vecka i Addis, har inte kommit in på bloggen förut, det har bara stått och stampat. Nu äntligen.
Går inte att återskapa det jag gjort - besök på välgörenhetsinrättning för utblottade gamla, resa till Sire i gamla Arsi-provinsen för att besöka bönder som är delaktiga i Disaster Risk Management-programmet. Lägger ut några bilder bara.
Shamsu i chatkiosken
Shuriash och Reema
Injera hos Shuriash med Monera
Mekonnen Birru, 100 år
Går inte att återskapa det jag gjort - besök på välgörenhetsinrättning för utblottade gamla, resa till Sire i gamla Arsi-provinsen för att besöka bönder som är delaktiga i Disaster Risk Management-programmet. Lägger ut några bilder bara.
Injera hos Shuriash med Monera
Monday, September 8, 2014
OLJANS PRIS av Bengt G. Nilsson
Den här boken, OLJANS PRIS, redovisar ordentligt Bengt G. Nilssons utgångspunkter och hur han har jobbat - det är lite kontroversiellt eftersom han rest med Lundinarna från Lundin/Africa Oil. Det var nödvändigt för att få reda på det han behövde veta.
Oljan är ingen vacker historia - utsugning och krig omgärdar just detta fossila bränsle. "The resource curse" är levande - dvs bevare det folk vars makthavare börjar utvinna olja, då är det bäddat för rofferi och elände. Det är en sida av saken som Nilsson skildrar via resor i Sudan, Sydsudan, Uganda, Kenya och Etiopien.
En annan aspekt på oljan är hur den råvaran har ombalanserat världen under vår nära historia - oljan har skapat nya maktcentra och kunnat utnyttjas mot tidigare hegemoner, så skedde på 70-talet då oljepriserna rasade i höjden och tidigare fattiga oljeländer slöt sig samma i Opec och blev en global maktfaktor.
TYST DIPLOMATI av Jens Odlander
Den kom i bakvattnet av all uppmärksamhet som journalisternas egen skildring fått. Deras bok kom ungefär ett år efter frisläppandet och har fått stor spridning i Sverige både i tryckt form och som radioföljetong. Den är mycket bra.
Även Odlanders bok är välskriven. Den berättar om det som inte kunde sägas då när det tysta spelet pågick. Det är inga stora överraskningar eftersom svensk media följde berättelsen så nära medan den pågick.
Själv är jag mycket intresserad av Odlanders bedömningar av det etiopiska statsstyret och Meles Zenawi. Också hans syn på svenska mediers sätt att ligga på - bryt förbindelserna, fördöm, avsluta biståndet! Ja, biståndet är redan minimalt och inte ens de stora givarna som USA och England tycks kunna påverka Etiopien särskilt mycket. Att spela med var nödvändigt, bedömde UD och det hade de säkert rätt i. Etiopien tar inga tillrättavisningar och var noga med att allt hade sin legala gång, med rättegångar som var öppna, Persson/Schibbye fick försvarare. Det gick sen till en nådeansökan, så som det brukar gå, det känns som mycket gammeldags och autokratisk rättsskipning för oss, att statsledningen till slut fäller avgörandet när domstolen sagt sitt och när ånger sedan visats.
Själv är jag mycket intresserad av Odlanders bedömningar av det etiopiska statsstyret och Meles Zenawi. Också hans syn på svenska mediers sätt att ligga på - bryt förbindelserna, fördöm, avsluta biståndet! Ja, biståndet är redan minimalt och inte ens de stora givarna som USA och England tycks kunna påverka Etiopien särskilt mycket. Att spela med var nödvändigt, bedömde UD och det hade de säkert rätt i. Etiopien tar inga tillrättavisningar och var noga med att allt hade sin legala gång, med rättegångar som var öppna, Persson/Schibbye fick försvarare. Det gick sen till en nådeansökan, så som det brukar gå, det känns som mycket gammeldags och autokratisk rättsskipning för oss, att statsledningen till slut fäller avgörandet när domstolen sagt sitt och när ånger sedan visats.
Wednesday, August 13, 2014
THE HONEY GUIDE av Richard Crompton
En deckare med en tidvis psykotisk maasai-kriminalare. Det är nytt.
Mollel blev chockskadad när amerikanska ambassaden i Nairobi blev utsatt för terrorattentat 1998 - hans unga fru dog i attacken. Nu är han ensam far till Adam, 9 år. Vi befinner oss i upptakten till valvåldet 2007 - 2008, eller rättare sagt post-election-violence. Familjen ska åter drabbas. Men samtidigt försöker Mollel - till synes den ende hederlige polisen i Kenya - att lösa mordet på en f d prostituerad maasai-kvinna.
Det leder honom in i korrupta cirklar, polischefer som inte vill utreda dom mäktiga, etniska konflikter, religiösa bedragare, och upp på helikopterplattan på Kenyatta International Center mitt i Nairobi, där lådor med röstsedlar byts ut. Den sittande presidenten vinner, mot alla odds, och våldet som ska skörda minst 1.200 dödsoffer och fördriva hundratusentals tar fart.
Jag tycker om den här boken - roligt att följa med på Mollels färder genom det NAirobi som jag känner så väl. Det ska bli fler deckare om vår maasai-polis. Hoppeligen får Crompton till personteckningen lite bättre framöver, men det är säkert mycket bra för att vara en debut.
THE IDEALIST - recension av Nina Munks bok om Jeffrey Sachs
Sachs påstod nämligen år 2005 att han hade receptet. Det behövdes inte mycket pengar för att "lyfta" de fattiga ur fattigdomen. Under decennier har biståndet inte kunnat göra slut på fattigdomen, skulle nu Sachs visa vägen.
Men Nina Munk får inte sina frågor besvarade - ju längre hon följer Sachs, desto fler frågor har hon. Kan omvärlden verkligen lyfta människor ur fattigdom? Måste de inte göra det själva?
Sachs använde retorisk chockterapi för att väcka sina åhörare. "Har ni sett barn dö? När det finns vaccin, mödravård, kunskaper?"
Sachs räknade ut att det skulle kosta 250 miljarder dollar om året att utrota fattigdomen. Det är ungefär hälften av det nuvarande biståndet men på sikt skulle det bli mycket billigare än att ha krig och kris och massmigration.
Subscribe to:
Posts (Atom)