Kenya - landet som gått i baklås - så här ser artikeln ut i Omvärlden

Kenya - a country in deadlock - from Nai Forum

Kenya – a country in deadlock

2 commentsNovember 14, 2014

By Cecilia Bäcklander, Swedish independent journalist and film maker

Corruption in Kenya is widespread and often exposed, but impunity is total. The police and security services are chronically and thoroughly corrupt and inefficient. The President’s corruption controller is in exile.

The violence after the fraudulent 2007 election was a gigantic setback for the confidence of Kenyans in the possibility of influencing policies and appointing leaders through elections.

Primary schooling is free and even the girls go to school. Digital technology has a huge impact. Cellphone services are being developed locally and now reach every farmer and roadside vendor.

No Kenyan politicians seem to be able to replace the tainted leadership. Both the government and the opposition are still being led by the families that appeared at Independence 50 years ago.

”The police is corrupt”, The President is a drunkard”, ”Now things are worse than ever!”. Many Kenyans have set opinions about politics. But despite more free elections, and despite the open critique of those in power, the country is more locked in ethnic groups and mistrust than it was at the time of the democratic breakthrough.

Corruption is widespread and often exposed, but impunity is total. Kenya is the country where the President’s corruption controller goes into exile. The police and security services are chronically and thoroughly corrupt and inefficient.

The biggest Kenyan trauma in the 2000s is the violent conflicts after the 2007 elections, when in particular groups of Kalenjin and Kikuyu exerted brute force against each other. Over 1000 people were killed and several hundred thousand were displaced.

Kenya - landet som gått i baklås - artikel i Omvärlden oktober 2014

ANALYS KENYA

Kenya – landet som gått i baklås

Text: Cecilia Bäcklander

Kenyas självbild är att vara en av Afrikas ledande länder. Men korruption, ojämlikhet, terroristhot och etnisk splittring präglar landet där presidenten och vicepresidenten valdes medan de var åtalade i Haag för brott mot mänskligheten. Kenya är landet där uppåt tio procent av budgeten kan försnillas utan att en enda person blir straffad.

”Polisen är korrupt!”, ”Presidenten är ett fyllo!”, ”Nu är det värre än nånsin!” Många kenyaner har bestämda uppfattningar om politiken. Yttrandefriheten har varit stark sedan Daniel arap Mois diktatur bröts med valet 2003. Dagstidningar köps och läses passionerat, radion har spänstiga debatter, i tv sitter besserwissrarna och breder ut sig. Det finns, hävdar en del, en ny kenyansk ”folkgrupp”, #KOT, Kenyans on Twitter.

Men trots flera fria val, och trots den öppna kritiken av makthavarna, är landet mer låst i etniska grupperingar och misstro än när det demokratiska genombrottet kom.

Korruptionen är utbredd och ofta avslöjad, men straffriheten är total. Kenya är landet där presidentens korruptionsövervakare går i landsflykt. Polis och säkerhetstjänst är kroniskt genomkorrupta och ineffektiva.

///Det största kenyanska/// traumat på 2000-talet är konflikterna efter valet 2007 då framför allt grupper ur kalenjin och kikuyus utövade brutalt våld mot varandra. Över 1 000 människor dog och flera hundra tusen fördrevs.

OBS-inslag om gamla i Etiopien från 27 oktober 2014

Ingen plats för de många fattiga äldre när Etiopien vill bygga bort misären

lyssna på "Jag vill inte vara en börda längre. Jag vill dö."

"Jag vill inte vara en börda längre. Jag vill dö."

(5:14 min)

1 av 2

Mekonnen Birru, 100 år gammal, ensam kvar långt från sina hemtrakter. (Foto: Cecilia Bäcklander.)

Befolkningen i det afrikanska landet Etiopien har genomlidit många dramatiska skeenden under det senaste århundradet; krig mot Italien, italiensk ockupation, envåldshärskaren haile Selassie och brutal militärdiktatur.

 För ett kort ögonblick riktades Sveriges uppmärksamhet mot landet, när två svenskar satt fängslade i Etiopien. Nu finns det anledning att åter intressera sig för hur de 90 miljonerna etiopierna lever.

 Inte minst landets många fattiga äldre, som makthavarna tycks ha glömt. Journalisten Cecilia Bäcklander har träffat några av dem.

Publicerat måndag 27 oktober kl 13:40

DELA

 Välgörenhetsinrättningen för de utblottade och övergivna, ja den heter så, ligger i en sluttning på Entotokullen utanför Addis Abeba. Det är 3000 meter över havet, det är kallt, och det regnar.

  Jag halkar nerför den spruckna och slippriga betongen på den trånga gården. I tre mörka rum står 40 enkla sängar i rad, tätt tätt intill varann. Där ligger sängbundna gamlingar. I närheten hyr organisationen fler platser i enkla lerhus. En psykiskt sjuk man är instängd i ett slags hundkojeliknande skjul av korrugerad plåt och plastskynken - han måste krypa in, och sedan läggs haspen på utifrån.

 Etiopien är ett starkt traditionsbundet samhälle. Det är en självklar plikt för de unga att ta hand om sina gamla släktingar. I teorin.

 Men alla gamla människor i Etiopien har genomlevt dramatiska förändringar - italiensk ockupation, ett enväldigt närmast feodalt kejsardöme, en brutal militärdiktatur med kommunistiska förtecken där minsta felsteg ledde till fängelse, och en fortsatt auktoritär stat. Dessutom radikala förändringar i ägarförhållanden genom jordreform, drastiska folkomflyttningar, krig med tvångsrekryteringar och många stupade.